lördag 1 oktober 2011

1 oktober !

Ja då var det 1 oktober redan. Jag är väldigt glad över att september är slut för det har inte varit någon rolig månad. Det har varit för mycket tråkigheter på en och samma gång så nu hoppas jag på att oktober kommer med roligare händelser.
Jag är så tacksam över att jag/vi har en sådan underbar familj och fina vänner och kollegor. De har varit ett stort stöd.

September månad slutade med att jag satt på akuten med Adde i 6 timmar. Han åkte även in med ambulans i söndags från hans jobb i Enköping till akuten där.

För att göra en lång historia kort så började det detta i maj när Adde fick åka in akut till Danderyds sjukhus med ambulans för hans puls drog iväg och han fick extraslag på hjärtat när han varit och tränat. Han fick ligga kvar över natten för observation på hjärtat. Efter ett 24h EKG hemma, ultraljud på hjärtat, där allt såg bra ut, mådde Adde som vanligt efter någon vecka.

Allt har varit bra sen dess men för typ 6 veckor sedan så blev han förkyld och i samband med det blev han väldigt matt i kroppen. Blev trött för minsta lilla ansträngning, orkade inte göra någonting. Vår husläkare sa att det förmodligen var ett virus i kroppen och det var bara att vänta ut det. Veckorna gick och han blev inte bättre så han gick tillbaka till husläkaren för att ta fler prover och alla såg bra ut. I söndags när mina föräldrar åkt hem tog jag en PW och när jag kommit halvvägs så ringer Adde från jobbet och säger att han känner likadant som när han åkte in i maj och att de har ringt en ambulans. Jag och Addes föräldrar åkte dit och satt ett par timmar där innan vi fick åka hem. Även proverna som togs där var bra och EKG testet var också bra.

Adde var hemma från jobbet hela denna vecka för att försöka bli helt frisk. Men i fick fredags fick han ett "återfall", det rusade i kroppen och pulsen gick upp lite. Så vi bestämdes oss för att åka in för att försöka få ett svar på vad som är fel. Prover och EKG togs igen och sen fick vi vänta i typ 4 tim innan doktorn kom. Hon sa att alla tester och prover såg bra ut och lyssnade på Addes hjärta och lungor. Hon sa att det även skulle ta ett hjärtenzym prov för att utesluta inflammation i hjärtmuskeln. Sen fick vi vänta i ytterligare 2 tim innan hon kom tillbaka. Även det sista provet var bra (skönt) och hon förklarade allt för Adde vad hon trodde det var, hon var verkligen jättebra. Hon trodde att det var ett virus som inte vill försvinna och i kombination med överansträngning så orsakade det hjärtrusningen som han hade i söndags. Efter det fick vi äntligen åka hem och Adde kände sig lättad efter den informationen han fick. Tro det var en spärr som släpptes psykiskt, det kommer nog att hjälpa en del. Han säger idag att han känner sig 10 gånger bättre än under veckan och det är så skönt att höra. Han är dock inte hundra men nu är det förhoppningsvis på väg åt rätt håll.

Det var det i korta drag, så kort det gick att göra. Jag fick hoppa en hel del detaljer för annars hade det blivit ett jättelångt inlägg : )

Detta är en av de tråkiga sakerna som hänt i september. Men nu får vi som sagt se framåt och hoppas på roligheter.

Kram


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar